Idag var jag på begravning. Mina kusiners farmor var det vi tog farväl av. Mycket personligt och mycket vackert! Jag satt där och tänkte på vilket fint liv hon levt och långt! 99år blev hon. Tänk att få leva ett så långt och lyckligt liv. Så satt jag där och förstod att det är just sjuksköterska jag måste bli. Jag vill finnas till för varenda människa! Men inte bara det, jag vill engagera mig mer i att kunna ge så många som möjligt lite lycka, ett skratt eller ett minne! Något som håller och något som ger ens vardag den där lilla guldkanten! Det är så mycket jag vill säga men jag vet inte alls hur jag ska få ur mig allt halv ett på natten. Inte heller via mobil. Jag får nog försöka lite bättre en annan dag, men jag hoppas ni förstår lite av mitt röriga inlägg :) Ta hand om både varandra och era medmänniskor! Kram Sandra