Jag vill kunna leva ute i skogen i en liten stuga,
där man måste hämta vatten och där man måste
planera varenda måltid. Där man måste värma
upp stugan man bor i och där man lever helt utan
elektronik.
Jag vill kunna vara den människan och ibland kan
jag det. Men bara för en helg.

Det jag nu kände att vi behövde hit till lägenheten
var en micro! Jag tänkte att en micro kan man vara
utan ett tag, man kan klara sig utan hur lätt som helst.
Detta tills jag insåg att jag är en micromänniska, jag
vill kunna värma vetekudden när jag har ont i magen,
jag vill kunna värma maten som jag har fryst in, bara
att kunna värma lussenbullen, eller gröten när jag inte
har tid eller ork att koka.

Så då är det tur att man har snälla föräldrar! Vi fick en
micro av dem i inflyttningspresent/lite julklapp.
TACK♥



Nu kan jag börja leva igen. Tänk att man kan bli
så beroende av något. I östafrika klarade vi oss
perfekt utan micro, skillnaden där var ju i och
för sig att man inte vågade frysa in något då
strömmen ständigt gick. Den lyxen har vi ändå
här. Så tänk på det :)

Kram Sandra