Var precis med om en rolig sak i tunnelbanan (tuben som de kallar den här i huvudstaden). Egentligen var den inte rolig för mig utan mer för de som såg. Om någon såg. Jag fick sittplats, andra gången på 3veckor som jag kunnat sitta. Iallafall, precis vid sittplatserna finns stolpar som de som står kan hålla i. Jag sitter lite lutad mot denna stolpe där någon tillslut ställer sig. Efter en sekund känner jag för att vrida huvudet och kolla mot fönstret meeeen mitt hår sitter fast! Personen som håller i räcker håller även i min hästsvans! Som den snälla lilla smålänning jag är så säger jag inte till utan sitter snällt, kollar rakt fram med sträckt hästsvans!! Haha. Tur att vi skulle av på samma hållplats, vem vet hur länge jag hade suttit där annars ;) Tuffa till dig tänker en del, tråkigt tänker andra. Men de flesta skrattar lite och känner igen sig själva! Jag trivs med att vara smålänning, åå så härligt det är :) Snäll och go. Hehe.