Idag fick jag ont i magen, när en man kom in
på pendeln och började spela fiol. Precis innan
nästa hållplats gick han runt och sa "tack så mycket"
med en liten påse där man kunde lägga i pengar.

Jag har lite svårt med att titta bort när någon
kommer så, jag är så van vid att möta andras
blickar och hälsa. Se individen alltså.
Så det gjorde jag och det bara blev en så
konstig känsla, jag lade inga pengar.
Varför jag nu inte gjorde det? Föll jag för grupp-
trycket? Över att ingen annan gör det?

För tänk att göra det som han gör. Lägga sig i
underläge inför alla andra. Gå och möta människors
blickar varje dag, eller möta de som vänder bort blicken
och muttrar. Tänk att behöva vara i den positionen, att
räkna pengar i slutet av dagen och se vad de räcker till.
Min mage gjorde sjukt ont och jag ville bara springa efter,
men gjorde jag det? Nej.

Nästa gång ska jag lägga i pengar. Nästa gång ska JAG
säga TACK och lägga i pengar. &jag ska möta denna
människas blick. För det är vad han är, en människa!
♥