När världen stannar.
När dåden i Norge hände stannade världen upp. Precis som när andra terrordåd har hänt så stannar allt.
Jag kan fortfarande inte ta in att han åkte över till ön Otoya och avrättade 92ungdomar, utan någon som helst ånger.
Hur kan en människa göra så? Hur kan man för sitt liv göra det, har han inget samvete?
Det finns inget straff nog för en människa som har gjort något sådant.. Så många människor som förlorade en syster, bror, dotter, son, flickvän, pojkvän, vän osv.
De får de längsta straffet medans förövaren endast får 21år och kan komma ut tidigare. Det är helt sjukt! Både Norge och Sverige, liksom många andra länder måste skaffa längre straff. Man kan inte kalla 21år för livsstid. Livsstid är hela livet. Och helst tycker jag att denna människa som gjort detta ska sitta i en liten cell utan några som helst rättigheter. För jag kan tyvärr inte se att han ska ha några rättigheter kvar. Inte när man gjort något som detta.
I stunder som dessa kommer man på sig själv med att ännu en gång akta sig för att ta livet för givet. Inget är för givet. Dag för dag, timma för timma. Jag är själv väldigt dålig på att komma ihåg detta, men ibland påminns man och då får man försöka göra det igen.
Alla tankar till Norge och till alla anhöriga. All kärlek till Norge. Vi måste visa vårat grannland att finns för dem
nu i denna svåra tid.
Kram Sandra
Kommentarer
Trackback
